Hur var det förr i tiden? Värderingarna var förstås annorlunda i hur föräldrar skulle förhålla sig till sina barn. Mycket har utvecklats sedan dess – egentligen är det en sjuhelsikes resa som har gjorts.

Språkforskaren Gustav Westberg på Stockholms Universitet har studerat diskussioner runt föräldraskap och hur detta har förändrats genom åren. Från 1900-talets början gick vi mot en utveckling där man började ge barnen mer auktoritet.

Barn ska lyda sina föräldrar

Vad skulle barn idag tycka om 1870-talets ideal som helt handlade om att barn skulle göra exakt det föräldrarna bad dem om. ”Hedra dina föräldrar” hette det, men barnens känslor var oviktiga. Redan på 1940-talet såg det helt annorlunda ut. Då började man tänka mer på hur barnet mådde, och i vår tid, i början på 2000-talet har barnet önskemål och vilja utan att behöva ta andra till hjälp för att framföra det. Med åren har barnens åsikter i familjen blivit viktigare, detta har också givit barnen en roll, en plats, i familjelivet.

Dalta inte och dyrka inte barnen!

En spansk katolik, Juan Luis Vives skrev på 1500-talet att föräldrar var alldeles för ”ömsinta” mot sina barn. Han ansåg att det daltades, de fick alldeles för mycket godsaker när de istället skulle härdas!

På 1600-talet skrev en fransk skribent att barnen dyrkades av landets fattiga befolkning, vilket var olyckligt och gjorde uppfostran av barnen slapphänt. 1700-talet kom och den folkliga synen att pappa och mamma var lite omvänd. Barnhemsbarn var ”faderlösa”, gästfriheten var mannens ansvar, fadern representerade både passerad tid och framtid – när man tänkte på släkten i tid som gått tänkte man på fäderna. Faderns makt var mycket stor, även symboliskt.

Skolans intåg

1800-talet kom, skolstadgan kom 1842 i Sverige vilket gav oss en slags skollag med läroplan och avtal för lärarlöner. Det fantastiska var att alla kunde gå i skolan, även de fattiga. En basutbildning sattes upp. Runt 1860 lämnade en skolinspektör dokument efter sig som beskriver hur han kämpat för att få föräldrar att sända sina barn till folkskolan, skolan för alla, men skolan var omstridd. Skolinspektören insåg att det enda sättet var att få barnen att tycka om att gå i skolan, då skulle föräldrarna också komma. Det lustiga är att han skrev att det är allmänt känt att föräldrar gör som barnen vill.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.