det gör ont att älska men det är värt det

 

 

Jag vill så gärna säga att ovanstående ord är sanna. Just nu gör det så obeskrivligt ont att jag inte är säker på att det är sant längre. Saknaden efter Ghalib är som ett stort svart hål som gapar tomt. Försöker sysselsätta mig med saker som ska uppta min tankeverksamhet så att jag får tankarna på annat. Det kan inte vara tyst omkring mig. Jag kan samtidigt knappt spela musik. Varenda låt är fullspäckad med hjärta och smärta och jag förbannar låtskrivarna som inte kan prestera andra texter. Jag förebrår mig själv för att vi inte åkte in tidigare med honom. Funderar på om jag missat självklara symtom. Känner mig som en dålig person som inte märkt någonting långt före.

Jag tänker på bröderna. Ayaz och Ghalib har följts åt sedan dag ett. Vi skulle bara ha en hundvalp men det slutade ändå med att vi köpte två. Vi ville ha de två bröderna med hem. De har jämt både morrat, lekt och oroat sig för varandra. Alltid samma mönster. De har däremot aldrig rykt samman och slagits men de skulle liksom markera lite för varandra, kraftmäta. När någon av dem varit sjuka har den andre gått runt som en osalig ande och varit orolig. Sist Ghalib opererades för ett sår vid ögat och låg innanför galler för att få vara ifred, satt Ayaz utanför och höll ett öga på hur brorsan mådde. Han la sig ner utanför gallret för att sova och se till att allt var bra. Han gjorde likadant denna gången. Det är inga tillfälligheter. När Ghalib började bli dålig visade Ayaz tydliga tecken på att han förstod att Ghalib var sjuk. Borta var all kraftmätning och han nosade försiktigt och lät Ghalib komma nära och lägga sig hos honom i vår säng. Jag vet inte om det i dag gått upp för Ayaz att Ghalib är borta. Han har gnytt och plötsligt valt en helt annan sovplats än han brukar. Han sover i fåtöljen som Ghalib ofta valde som sin plats.

Jag tänker också på alla de hundratals gånger folk frågat varför och hur vi kan ha så mycket hundar som vi har. Svaret har alltid blivit att det är så mysigt och roligt med hund. Icke-hundmänniskor förstår inte. Icke-hundmänniskor förstår inte att man sätter hund framför människa, i.a.f. rent känslomässigt. Innerst inne har jag alltid tänkt att jag helt enkelt tycker mer om djur än om människor hur ‘annorlunda’ det svaret än låter för de flesta. Det är ord och meningar jag alltid valt att inte svara då jag vet att det aldrig skulle förstås och jag antagligen bara skulle uppfattas som ytterst konstig människa. Den villkorslösa kärlek man får, alla roliga stunder, klokhet, all värme och energi som lagras i hjärtat. En hund lägger ingen värdering i att du är tjock eller smal, svart eller vit eller vilken sexuell läggning du har. Inför en hund behöver du inte lägga energi på en dålig hår-dag eller att sminket lagt sig under ögonen. Han förstår när du är ledsen, slickar dina tårar och kryper intill och värmer dig när du behöver det som mest. Han är alltid glad över att se dig. Han finns alltid vid din sida.

Ghalib tog en stor plats i mitt hjärta och den platsen kommer alltid att vara hans.
Ghalib var kärleken, snällheten och omtänksamheten och en ytterst speciell hund.
Jag har så otroligt svårt att acceptera att han inte kommer tillbaka.
Jag saknar honom så.

 

Tags: , , ,

Like this post? Share it!

  • Tweet
  • Facebook
  • Diggit
  • Delicious
  • Diggit
  • Diggit
  • Diggit

12 Responses to “det gör ont att älska men det är värt det”

  1. annette skriver:

    Vill åter igen beklaga.

    Vilka fina, sanna ord du skrivet om kärleken till och från djur.

    Förebrå inte dig själv, om någon kan dina hundar så är det du och du/ni kunde inte gjort bättre.

    Sköt om er

  2. Krutrut-Lisa skriver:

    Många långa kramar. Förstår exakt. Även fast sorg är unikt för varje människa.

    Sänder mina djupaste kondoleanser… & en varm kram.

    /LISA

  3. Lotta o Tomas skriver:

    Så vackert och fint skrivet om Ghalib och de känslor spm man har för sina älslade djur.
    Vi förstår hur jobbig denna tiden är men att man trots det mår lite bättre när tiden får gå är det hopp som finns.
    Många tröstekramar från oss // Lotta o Tomas

  4. Anneli skriver:

    Mkt bra skrivet. Anette har rätt, du gör allt för dina hundar! Tårarna bränner i ögonen eftersom jag vet att den dagen min hund inte finns mer närmar sig (hon blir 13 år i mars). Varma tankar och kramar till dig, Anders och Ayaz.

  5. Olga da Polga skriver:

    åh Catja … jag gråter. Jag gråter med dig och jag gråter för Ghalib jag gråter för hans älskade bror
    jag gråter för alla jag själv saknar och älskar, jag gråter för alla jag älskar som ännu finns kvar här
    er saknad är enorm överfull den svämmar över jag vet
    kram Anna

  6. Madde/Yebelli's skriver:

    Fina ord Catja! Mina tårar rinner. Jag lider med er och vet hur ont det gör.
    Kram.

  7. paula i pörtet skriver:

    Jag lider med er, alla känslor man själv gick igenom när hundar gått bort kommer tillbaka. Och förebråelserna, kunde man gjort något mer, kunde man reagerat tidigare, man kan ju älta ihjäl sig. Till slut kommer dock de vackraste minnena att finnas kvar och det jobbiga bleknar. Du var en fantastisk matte för Ghalib och det var han dig evigt tacksam för!
    Styrkekram

  8. Maja skriver:

    Jag gråter. Tårarna vägrar sluta komma. Jag önskar att det kunde finnas någonting jag kunde göra för att lindra er smärta och saknad för jag vet hur ont det gör. Önskar att jag kunde vara närmare och ge er en varm kram.

  9. Tokmia skriver:

    Stor kram till er!
    Har läst dina inlägg men kan inte kommentera via iPhonen, och har sällan datorn igång. Men nu så.
    Tänker på er, på Ghalib och resten av flocken.

  10. Linnea skriver:

    Jag beklagar verkligen sorgen – och jag lider med er! Det finns inga ord som kan fylla ett så stort tomrum.

    Jag funderar många gånger på just det du skriver om, att vara annorlunda – att inte bli förstådd – jag känner samma sak och ingen som inte är som vi kan förstå de band vi har till våra hundar. Mitt liv blev ett helt annat när jag hittade Beckham och sen den dagen är mitt liv så mycket bättre. Han kom med ljuset till mitt liv. Jag kan inte tänka mig ett liv utan mina hundar.

    Många varma tankar.

Leave a Reply


 

All Images Copyright The Bjermo Daily | Blog Theme Created by LJP & SLR Lounge