Jag och småpojkarna [italienarna] tog oss en utflykt med kamera till Farhult som har en fantastisk strand för hund. Pojkarna lekte ett par timmar i den våta sanden och stupade sedan i bilen. På väg hem fick jag inhandlat tre fina keramikkrukor för tjugo spänn och två växter för två tjugor till. [Bilder får ej lånas utan tillstånd.]
Att använda ordet vardagslyx känns väl på plats när man äter ute vardagskvällar. Vi försöker unna oss det då och då. Att unna sig handlar oftast inte om pengar utan tid. Att ta sig tiden att sticka iväg och inte sitta där fastnaglad i vardagslunken framför tv’n med stekt falukorv som sällskap. Igår besökte vi Big Buddha i stan och käkade thaimat.
Det spelar ingen roll vilken storlek stolen har. Ghalib ser alltid till att få plats. Mysig fleecefilt och mattes kudde att snusa på så ligger han som en kung.
Tre italienarkillar ligger och rullar runt tillsammans i min säng. Små ljud kommer från dem alla. De myser, gnuggar sina huvuden mot varandra.
Det är nästan så man kunde gråta en smula.
Raraste Anders fick en morgongåva. Jag älskar små överraskningar. Ett par surdegsbullar till frukost serverade i en bak-korg. Mest för att visa hur bullarna ska se ut som han ska baka åt mig. För att flörta med honom riktigt mycket slank senaste exemplaret av SR med hem ihop med en påse surdegspulver. Att ta till både hängslor och livrem för att gardera sig kan vara bra ibland.
Morgnarna guldkantas av skattletning i trädgården.
Funderade ett ögonblick på att kategorisera den med ‘roligt’ men jag tycker det passar bättre med ‘vardagsliv’. För visst dansar vi här hemma varenda dag.
Orkar liksom inte påpeka att sommaren är slut. Det har alla andra redan konstaterat. Jag säger istället att mina ljuvliga sommarskor snart gjort sitt för detta året.
I dag har jag varit med om något synnerligen märkligt. Hermes Pussegurka och jag skulle ta en cykeltur. På väg hemåt runt en krök av cykelbanan studsar det ut en katt och, utan förvarning, attackerar Hermes. Klorna sätter han i den stackars lille killen och jag viftar och skriker för att hålla katteländet borta. Detta resulterar i att både jag och cykel välter och kopplet snurrar in sig i skärmen. Hermes gör allt för att hålla sig borta från katten och jag ‘schyar’, skriker och sparkar om vartannat där jag ligger på marken. Nu ger sig katten på mig. Jag kommer upp på benen och på något sätt lyckas jag tillfälligt skrämma iväg katten. Koppel, hund och cykel kommer i ordning och jag lyfter upp Hermes för att gå en bit på vägen. Litar inte på katten jag dock fortfarande inte kan se. Hermes skakar av rädsla och ilska och jag kan se blod på hans lår. Efter tjugofem meter ska vi börja cykla igen och jag vänder mig om. Katten följer efter. Ju fortare jag cyklar desto fortare springer katten efter oss. Till slut ger han upp. En kvinna som sett händelsen vevar ner rutan på sin bil och frågar hur det gick. Känner mig fortfarande lite skärrad och säger att det där har jag aldrig upplevt att en katt oprovocerat attackerar. Vi kommer hem till slut med kattrevor, skrubbsår och blåmärken. Katten ska tacka sin lyckliga stjärna det inte var de stora hundarna han gav sig på. Jag cyklar i omgångar så jag hämtade sedan Gamal och Ghalib för en cykeltur. Tog en annan väg och hoppades att inte träffa på katten igen. Denna gång var jag utrustad med en bit avklippt vattenslang i cykelkorgen. Vad ska man skydda sig med när en katt attackerar och både bits och rivs?
Igår, dagen före midsommarafton, ger vi oss ut på stan för att inhandla midsommarmat och tyg till en liten hundkoja jag tänkte ge mig på att sy. Jag har inte varit ute och handlat på flera månader utan legat och suttit där i vårt enklaste och skitigaste betong-bo och sovit. Jag konstaterade snabbt att jag inte orkade vara ute flera timmar och definitivt inte bland en massa folk och stök. Vi för en kamp Anders och jag. En kamp som mest försigår på varandras respektive insidor men som ändå är fullt medveten av oss båda. Anders gillar City Gross och jag är fan of ICA Maxi. Bestäm du, ta mig dit du vill sa jag och sedan kan ni räkna ut resten då Anders satt bakom ratten.
Jag läste en artikel säger han plötsligt. Visste du att danskarna krigade mot svenskarna i slaget i Kattarp sextonhundrafemtiosju? De bara vällde in och mejade ner oss. Fälten far förbi. Ojdå, jaha du där ser man svarar jag och ser samtidigt hur danskarna kommer där i horisonten. Jag har god fantasi och ser klart och tydligt hur ryssvinter från öst hjälpt dansken att gå över sundet. Det måste ha varit helvetes kallt. Død over de skide svenskerne, Skåne er vores. Nu visade det sig att dansken kom i oktober men det ger min fantasi fullständigt fanken i. Jag njuter av utsikten men inser samtidigt att snart har till och med vallmon blommat färdigt för i år.
City Gross var fullt av folk. Anders tyckte att självscanning skulle användas med motiveringen det går fortare. Jojo. Nänä, säger jag och vi småflinar. Innan vi knappt hunnit med att komma igenom den första tredjedelen av listan, som skulle avverkas på avdelningen för grönsaker, gick min hjärna på högtryck för att lösa problemet tid. Anders viftade med scannerpickan medan jag, hängandes på vagnen, studerade honom när han filosoferade runt och botaniserade bland grönsakerna med pickan i högsta hugg. Det är roligt att studera Anders i en matbutik, han ler hela vägen runt från ingång till utgång och från öra till öra. Han närmast smeker limen, doftar på de färska kryddorna, beundrar ölkorvarna och till och med skithuspappret för han talan för vilka för- och nackdelar de olika sorterna har. Det där, säger han med ett smil och pekar, river så man vet man är ren. Jag får också veta att Grumme tvättmedel, vår favorit, minsann doftade fläder och jag kände direkt den omisskännliga sommardoften. Jag vill banne mig ge honom rätt i det.
Noggerglassen och sillen kom på plats i vagnen, tre dagars middagsmat likaså. Jag slängde mig i bilen – hjärndöd. Anders satte kurs mot vagnkuren och på väg tillbaka mot bilen log han, på flera meters håll, stort genom rutan.
Nästa gång, jag ska göra stan osäker, blir det ICA Maxi utan självscanning och middagsmat till en dag. Den dagen ska vi grilla korv med bröd. Möjligen komplettera med en flaska ketchup. Noggerglassen ska jag se till redan ligger i frysen där hemma.
Vi ses på ICA folks och naturligtvis tar jag, också då, min egen privata ledsagare med.
Bädda sängen framför tv:n och, formligen, trycka i sig en liter glass halv tre på natten en helt vanlig onsdag – är ren kärlek.
Ayaz njuter av uterummet och får man dessutom soffplats är det tio poäng!
Den uppmärksamme ser att färg börjat komma på väggarna även om det långt ifrån är färdigt.
Uterummet har börjat fixas för vårens, sommarens och också höstens kvällar med avkoppling och gäster. Det är mycket att fixa innan det blir som man vill ha det. Har försökt rita in på nedanstående bild saker som ska ordnas. Glasdörrarna in till köket kommer inte på plats förrän tidigast nästa år men så har jag något att se fram emot. [Om ni upptäcker konstiga vinklar och saker som inte passar helt ihop på bilden är det för jag använt mig av mobilkamerans panoramafunktion och inte efterarbetat.]
Irriterar mig gruvligt på staketet som finns utanför. Detta ska bort inom det snaraste. Kan ju inte sitta och glo in i ett staket heller! Bakom finns åkrar samt skog en bit bort. Väggen till vänster är en s.k. ‘fuskvägg’, tegel. Isch. Fuskbitarna är inte ens rakt uppsatt. Detta ska bort! Tittar man på den böljiga väggen känns det som det snurrar i skallen. Varning för ett stort grand mal!
Hur kan man montera ett staket utanför på det här viset? *suck* Jo men vi gör ett uterum i glas så vi kan titta ut…. Tänkte försöka få tag på några fler Henriksdalsstolar och betsa benen mörka. Vill inte ha de typiska mexikanska trästolarna som man får träsmak i ändan av. Bordet är annonsfynd.
I går togs första turen med min gamla mc. Trots att det tidvis småduggade, var mörkt och kväll så var det ändå underbart. Ja det är ren sanning. Det är en sådan skön härlig frihet att dundra iväg på hojen att man glömmer att vädret inte är det allra bästa. Tog mig tio mil på små asfalterade slingriga vägar via Skäralid och Nackarp. Mmmm.
Timmarna före satt jag och Larsson på restaurang, käkade gott och pratade. Våren med fix och trix känns som den är här för att stanna. Saker börjar fall lite på plats…
En typisk bild, och dessutom ganska vanlig, från något i mitt hem. Inte första bilden jag fått på hundar som somnar på mitt tangenbord. När de ändå ligger där kunde de ju passa på att rengöra eländet! Får bli ett helgprojekt tror jag…
