Ingen spontanpratade i dag heller utom tjejen som frågade om hon fick låna med sig stolen som stod vid mitt bord.
Henne vill jag inte ligga med. Bara så ni vet.
Archive: ‘Människor’
tillägg till föregående inlägg
torsdag, januari 6th, 2011osynlig i mängd
onsdag, januari 5th, 2011Aldrig, aldrig, har jag varit med om att någon faktiskt sagt ett ord på tågresan.
Att folk spontanpratar.
Att okända människor tar kontakt.
Men det är inte ont om flirtämne….
Brukar spana in folk och se vad de gör.
Alla bara står där rakt fram, oftast trötta, och håller i sig när tåget gungar.
Kanske speglar de sig själv en smula i fönstret, plutar lite med munnen för att konstatera för sig själv om att det är snyggt sådär.
Jag har provat spontanprata med folk vid flera tillfällen men de tittar på en som man var ett ufo. Som när jag senast gav damen på banken en spontankommentar för jag gillade hennes nagellack.
Hon vred besvärat på munnen men sa inte ens tack; Något mera vi kan göra för dig?
Senast jag spontankontaktade var, för några veckor sedan, på pizzeria i stan.
Kommer in tidig kväll.
Beställer det jag ska ha och ser mig omkring i lokalen. En ensam kille sitter vid ett bord och har precis huggit in på sin pizza. Han slökollar 46”-aren som sitter i taket och visar något amerikanskt blajprogram.
Jag stannar upp och funderar på hur sjukt konstigt allt är.
Bizarrt.
En stor lokal.
Alla ska sitta ensamma fast alla vet att det är det tråkigaste man kan göra, äta själv.
Han sitter med sin pizza vid ett bord och jag sitter med min pizza vid ett annat bord fyra bord ifrån varandra. Båda har lite tråkigt utan sällskap. Ja resten kan ni väl räkna ut själva? Jodå…jag går fram, säger hej och undrar om han vill ha sällskap till pizzan. Det blir helt tyst så jag misstänkte att han trodde jag var en mycket sjuk människa.
Ja det är jag kanske också.
När han fattat sig sa han javisst och vi satt sedan där och babblade i två timmar, långt efter pizzorna var ätna.
Sedan tackade vi för gott sällskap.
Nej, jag vet inte vem han är.
Men.. .. och det här kanske bara är jag… vore det inte bättre att komma och säga ett ‘hej’..? Eller ett ‘Vad läser du?’ Eller ett ‘Hej…var är du på väg?’
Jag säger så här; Den som börjar spontanprata med mig på tåget/båten med några vänliga standardfraser ikväll eller i morgonbitti, lovar jag att ligga* med.
Lovar.
*Eller ett hångel at the very least.
tjugofem spänn hektot och du får en gul flaga på toppen
torsdag, december 9th, 2010Står vid fiskbilen utanför ICA Maxi, Drottninghög. Tänkte lyxa till vardagen med lite räksallad. Visst är det härligt med vardagslyx?! Det står på fiskbilen att den är från Göteborg och jag vill ju så gärna fantisera och tro det. Känns som en extra göttig sallad då. Under tiden jag står och beställer min sallad står käringen, den sk. expediten, och kör in sin långa lillfingernagel i örat och rotar runt samtidigt som hon helt ogenerat möter min blick. Liksom verkligen grääääver i örat. Hon kollar på finget och torkar av det på tröjan.
Men vad fan är det med folk??? Som om jag verkligen önskade hennes räksallad just där och då…nix!
vinthunden
onsdag, november 24th, 2010Inte ofta man ser folk med saluki. Det gjorde jag i morse. En ensam medelålders man kommer gåendes i stan [Hbg] med en inte allt för ung grågrizzle över övergångsstället. Långa behäng. Genast funderar jag på var den kommer ifrån. Undrar vem som håller i kopplet. [ja vet någon läsare var den kan komma ifrån?]
Åker en hel del till Bruces- eller Pålsjöskog och rastar hundarna. De gånger man möter vinthundsägare blir båda parter lika fjolliga.
- Ååååh, heeeej…. en med vinthund.
- Var kommer dina italienare ifrån?
- Saluki, ojdå det är inte så vanligt. Ja jag har ju whippet.
- Vilken kennel? [Man känner ju till varenda it.- och salukikennel i sverige, iaf till namnet]
- Aha hon vet jag vem det är.
- Saluki, ja det är ingen hund det det är en SALUKI.
- Ojdå ja men då är våra släkt några generationer bort.
Har man snabba vinthundar vet man att inte alla andra raser går att leka med i rastgården för ska man leka med saluki, framförallt, så blir man rastad. Jag kan inte tala för alla vinthundar men våra kan leka med alla. Hittills iaf. Det har aldrig visat sig vara problem med varken hanar eller tikar. Våra sex hanar tar gärna emot vad som helst in i rastgården bara de får nosa och springa.
Vinthundar är ett vänligt släkte. Man kan inte annat än älska dem!
vira blåtira och plurig blick
måndag, november 22nd, 2010
dagens skämmis
onsdag, november 3rd, 2010Damen i kupén vaknade upp, lutar sig framåt, ler mot mig generat och säger med viskande röst;
- Oj, jag råkade somna till. Snarkade jag högt?
- Nejdå, ingen fara. Du kan vara lugn du har inte snarkat alls.
Damen ler óch lutar sig tryggt tillbaka.
*Du fes bara så högt att hela kupen hörde det.*
Nørreport station kl 07.18
söndag, oktober 31st, 2010Röken från de danska loken sprutar upp i taken och slingrar sig på väggarna när de stora monstren sakta, mullrande, glider iväg.
Väggar och tak här nere i underjorden är kolsvarta.
Människor, som står och väntar på sitt tåg och säkert också i förhoppning om att snart se dagsljus, står och håller för munnen med sina halsdukar eller sjalar som för att skydda sig mot de carcinogena ämnen som man nästan kan se fara runt i luften.
Folk jäktar förbi i takt som snart ger hjärtinfarkt.
Helvete vad jag är sen.
Vi märker inte ens det fula eller vackra omkring oss.
Vi märker inte ens det riktiga eller det förljugna längre.
Vi märker inte ens mannens leende eller barnets gråt.
Var och en är upptagen med att ge sig själv en akut hjärtinfarkt.
Nørreport station kl 07.18 är själlöst.
skvaller/sett på stan
söndag, oktober 31st, 2010Såg i dag en kvinna, som jag vet äger en liten jourbutik i stan, i annan butik än hennes egen. I kundvagnen hade densamma ett helt lass med prisnedsatta varor som inte precis såg ut att skulla användas till privat fest. Möjligen var de på väg att närma sig utgångsdatum.
- Ballerinakex – ICA’s lager numera tömt.
- Marabou’s mjölkchokladkakor – ICA’s lager numera tömt.
- Kungsörnens spaghetti – ICA’s lager numera tömt.
- Felix tomatketchup – ICA’s lager numera tömt.
Jo men självklart kommer jag gärna till din lilla butik på xxx-sgatan och handlar tveksamma och dessutom dyra chokladkakor av dig när jag drabbas av akut chokladfrossa.
vi bor inte i Sibirien – heller
fredag, oktober 29th, 2010Den relativt stora käringen dök upp framför mig i en päls vit som vitaste nysnö. Vadlång med inbyggd luva. Skarvarna mellan pälsstyckena kunde tydligt ses. Jag räknade till åtta små ihopsydda delar och då hade jag inte kommit upp mer än strax över knähöjd.
Det är över mitt förstånd hur man kan köpa sig en päls med gott samvete. Fattar ännu mindre hur man kan gå omkring och känna sig fin i den med vetskapen om att minst 40 små vita fina djur fått sätta livet till bara för att man vill gå omkring i en päls. En sak om du bor på ett extremt kallt ställe. Då kan jag tycka pälsklädsel vara mer förlåtande och förståbart. Kanske till och med livsnödvändig. Grönland, Sibirien med -40ºC och blåst.
Hade lätt kunnat gå förbi och spilla en kaffe på den – hoppsan – om jag bara haft en i min hand.
Pälskvinna – du äcklar mig.
undrar hur du mår du okända
lördag, oktober 16th, 2010Han såg så ledsen ut mannen på tåget.
Nog var det tårar där som blänkte till i hans ögon när han blickade ut genom fönstret?
Han satt framför mig så jag kunde se hur len hans kind var när motljuset, lite snett från sidan, träffade hans ansikte.
Det var så jag ville sträcka ut en hand och klappa.
Hur är det fatt?, ville jag fråga.
Nu gjorde jag inte det.
Fegis-Catja
Konversation på Juhla
tisdag, oktober 12th, 2010Jag är väl medveten om att Juhla inte har folk som är några experter på sina olika avdelningar och det inte är någon specialbutik men…ibland vore ett svar på en fråga bättre med ett ‘vet ej’ istället för tokigt svar. Jag befann mig på avdelningen för hammare och spikpistoler och står där och funderar hur jag på bästa sätt ska lösa mitt senaste uppkomna problem där hemma. [Om ni undrar - nej problemen tar aldrig slut. Det uppstår nya sådana löpande.] Ett problem som består i att sätta fem meter långa panelbitar, som dessutom ska spontas, på snedtak med endast mig själv och två armar som ‘hållande verktyg’. Det är vid de här tillfällena man önskar man vore utrustad som en bläckfisk, med många armar. En butiksanställd får ta del av mitt dilemma. Jag tänkte att hon kanske hade bra tips till mig, lite hjälp på vägen så att säga.
Jag: - Jo du såatte…det är ju inte så lätt att få not och fjäder* in i varandra några längre sträckor så man kan gå från en sida till en annan och bara spika på. Fem meter lång panelbit blir rätt tung och vill gärna vika sig som en banan och hänga ner på vägen om du förstår hur jag menar…? Behöver komma på någon grej som kan agera ‘hjälpande hand’ åt mig.
Juhlabruden himlar med ögonen: - Åh du panel på snedtak. Där har man ju varit. Det har vi satt hemma. Inget som är lätt att sätta själv. Närmast omöjligt ensam, jag vet.
[Här har hon redan övertygat mig om att jag har en expert ståendes framför mig.]
Jag: - Att använda skruvtving är inget att tänka på för det finns inget att fästa i…så jag försöker tvinga fram den lilla uppfinnaren i mig och komma på något klokt sätt att hålla upp skiten med. Som ensam byggherre [dam] uppstår, rent fysiskt, en del begränsningar emellanåt som ska övervinnas. Lite klureri så brukar det lösa sig.
Juhlabruden skiner upp: - Du skulle kanske försöka med häftmassa eller sådana där små sugproppar…om du fattar vad jag menar? Vad tror du om det? Bara klicka dit lite massa utefter brädan så att säga…
Jag: *var det ett skämt eller…? Nä hon ser helt allvarlig ut* - Eeeh vad för något? Häftmassa? Alltså…men du…sugproppar på trä… och vad för sugproppar ska kunna hålla en tung bräda…njaeeee jag får nog försöka tänka ut något annat…men tack för rådet.
Majj Gaaaadd! Lilla Juhlabrud…jag vill ju helst inte ens tänka nedlåtande tankar om dig men du har fan i mig inte satt en enda panelbräda på snedvägg ensam i hela ditt liv, det ska du inte inbilla mig. Möjligen har din sambo/man gjort det och du har kommit in efter arbetet var färdigt. Inte en enda människa som haft vantarna i en flera meter lång panelbit som ska in i en lika lång skåra, hållas och samtidigt spikas skulle föreslå häftmassa! Undrar om hon själv, efteråt, verkligen tyckte att hon kommit med ett bra förslag…
*Not och fjäder: Vid spontning dvs sammanfogning av bräder har man ‘not’ dvs ett fogat, ursågat, spår och en ‘fjäder’, en utstickande bit på nästa bräda, som ska spåras in i spåret när de två bitarna sätts samman.
ångestframkallande blomsteruppsättning
fredag, september 24th, 2010
Bara jag i restaurangen arla morgon. Just läst i tidningen att det varit ett sprängattentat i Köpenhamn. Plötsligt kommer en mörk man av utrikiskt utseende, svart hår, långt krusigt skägg och solglasögon. Han går fram till bordet bredvid mitt, ställer ifrån sig en blomsteruppsättning och tecknar till mig att hålla ögon på den åt honom varpå jag nickar jakande och ger mannen en förtroendeingivande blick som svar.
Mannen går iväg.
Det går fem minuter.
Säkert lång kö i caféet tänker jag.
Tio minuter har passerat.
Nu börjar jag fundera på om mannen har taskig kista och fastnat på toa.
En kvart passerar.
Vad är egentligen i korgen?
Tjugo minuter.
Är det nu det ska explodera?
Här skulle väl vem som helst starkt misstänka att mannen skulle komma tillbaka men icke. Ingen man på hela båtresan och mot slutet börjar jag fundera på om det är en bomb i korgen under oasisen…
Funderar fortfarande på var han blev av för han dök aldrig upp igen och jag skuttade av båten fortare än en höna skiter. Än så länge har jag inte hört något om en båt som sprängts.
fest vs. jobb eller vad vore en bal på slottet?
torsdag, september 23rd, 2010
Kl 07.31.
Vi var på väg hem båda två.
Han från festkväll i hatt, väst, käpp och säkert välbehövliga solglasögon.
Jag från jobb med hål i skorna.
Hejdå sommar
söndag, september 5th, 2010
vansinnigt roligt
onsdag, september 1st, 2010På väg ut från Coop får jag för mig att köpa en Trisslott. Jag har haft så mycket otur sista tiden och tänker att någon gång ska väl turen vända. [Vilket den gjorde för jag vann 100 spänn.] Står där i kassan med värsta jobbkläderna; en t-shirt som man, om man fantiserar en smula…eller rätt mycket faktiskt, kanske kan ana att den en gång varit vit. Den är full med ”spill” av olika sort och färger. Det mesta av ”spillet” är inhandlat på ByggMax men liknar snor när det visar sig i form av rester. Samtalet med kassörskan var kort men det utmynnade i alla fall i att damen i fråga säger:
- Tur du är arbetsklädd då.
Varpå jag svarar med lite lagom ledsam röst:
- Det är jag inte.
*dödstystnad*
Jag står sedan kvar de där fem pinsamma sekunderna innan jag säger hejdå och går.
Jag gillar sådant.
Fel.
Jag ääälskar sådant.
