
Ibland låter jag bli att diska Anders kaffekopp.
Känslan av att han är närvarande känns en smula större då.

Ibland låter jag bli att diska Anders kaffekopp.
Känslan av att han är närvarande känns en smula större då.
Fast jag är hemma varje dag känns det ändå annorlunda när det är fredag. En annan känsla som infinner sig. Det är tråkigt att vara hemma även om jag vet att jag, just nu, inte har möjlighet att vara igång och arbeta på samma sätt som förut. När det är fredag vet jag att Anders är ledig ihop med mig några dagar framöver och det är skönt. När man är med en person man känt i så många år blir allt så självklart och då menar jag på ett positivt sätt. Anders och jag vet exakt hur vi tänker, tycker och hur vi handlar. Sällan eller aldrig det inte stämmer. Fast vi är väldigt olika som personer och typer är det ändå som vi är som en enhet. Kanske det inte är så konstigt ändå. Jag själv är också sammansatt av flera sidor av mig själv. Jag gillar inte alla de sidor på samma sätt som jag gillar Anders och mina tillsammans. Som en sammansatt enhet blir det, i alla fall i vårt fall, det bästa av två. Livet med Anders är alltid lugn och ro. Inget stirrande, inget tjafsande. Tänker på alla hysteriska skratt vi haft genom åren och vilket bra team vi är i många situationer. Vi tar båda dagen som den kommer och även om vi rest längre period eller gått hemma och ‘trampat på varandra’ i långa perioder så har vi ändå varit goda vänner.
Igår när vi satt på uteplatsen och åt sa Anders något och jag tänkte direkt och svarade Ja precis. Blir det så spelar resten inte så stor roll. Vi nickade i takt. Tuggade lite till. Lyssnade på duvornas läten och tittade förnöjt på hundarna som låg utslagna omkring oss. Mitt i all huskaos och sjukdom så finns de nu vuxna barnen och vi har varandra. Det viktigaste av allt.
Ha en fin helg allihop och njut av helgen ihop med nära och kära!


Mamma, pappa, barn blir en familj.

Att vara två kan vara en trygghet. Äntligen fick jag finaste dottern med finaste svärsonen på bild. Ihop dessutom!
Tack Jacqueline, Mike, herr Larsson och Max för en toppenfin Påskafton 2011. [Tim och Julia, ni var saknade].
Ordningen återställd. Långa sovmorgnar-, spela musik högt så att väggarna skallrar-, hoppa över frukosten-, en pizza direkt ur kartongen- tiden är slut. Jag håller ju på att bli 100% sambo igen. Änglarnas största supporter Anders Larsson flyttar hit.
Halleluja ikväll dansar vi Limbo!
Upptäcker just, när morgonsolen som bäst lyser in genom fönstret i mitt ansikte,
att jag fått världens finaste sms på min telefon under tiden jag sovit.
Känner mig uppfylld av kärlek och känsloboostad till bristningsgränsen.
Jag måste helt enkelt ha världens mest behagfulla dotter.

Gonzo på sin favoritviloplats. Jag blir ofta enhänt vid datorn då Gonzo är så mammig av sig. Ibland får han ligga i min jacka så att jag får händerna fria men om sanningen ska fram så älskar jag att hålla min lilla älskling i min hand.

I dag – lördag – kommer äldsta sonen och hälsar på. Tanken på att vi snart ses ger mig ett lyckorus.

I söndags låg en dagen-efter-fest-Max tillsammans med Ghalib i min säng.

I dag var det dags för fem av sex håriga pojkar att trängas i min säng. Bara Gamal som tycker att det blir för varmt och ligger för sig själv.
Jag borde kanske skaffa ännu en gammal knirrig ‘nittiosäng’ där man känner varenda fjäder och benen står åt olika håll?

Äntligen kom Tim, äldsta sonen, hem så att vi på årets sista dag 2010 fick träffas och umgås en stund. Som jag har längtat! Som de flesta vet bor han 100 mil ifrån mig så det blir inte att vi ses varje dag precis. Det var så roligt och trevligt och det bästa av allt – man fick pussa och krama på honom lite. En mamma är en mamma…måååste.
Förra gången vi sågs var hans hår nästan till midjan så det var en ovanlig syn som mötte mig.
Såg precis ett förnamn svischa förbi på Fejsbukk. Ett namn som inte bara är ganska ovanligt utan också är namnet på en gammal ungdomskärlek. Vi hängde ihop ett bra tag.
År.
Minns inte ens vad han heter i efternamn längre. Hjärnans åldrande är mycket sorgligt.
I alla fall vad det gäller den här Bjermohjärnan.

Det är de ‘små’ vardagliga stunderna ihop med ungarna man mest minns med glädje. Min son Tim är en jäkel i köket. Speciellt på att baka. Fattar inte var han fått det ifrån för mig veterligen ligger det inte i generna från något håll. När vi ska ses [läs: fika] blir det gärna; Ah duuuee Tim kan du inte slänga ihop en smarrig kaka?
Det var ett tag sedan mor och son kokade kålsoppa. Tycker det börjar bli dags för några timmar ihop i köket igen. Vi har roligt ihop vi.
När jag fick för mig att fotvandra mellan Pärup [Hörby] och Lund, en nätt sträcka på fyra mil som påbörjades mitt i natten, var han så snäll och mötte upp med bil mitt på sträckan för att heja på. Det uppskattades mycket! Han hämtade mig några timmar senare och erbjöd ett hett bad till en mammas trötta kropp. Det glömmer jag aldrig! Jag nådde tyvärr aldrig mitt mål helt och hållet. Det blev hårt motstånd av regn och blåst. Ja jag får ju skylla på något. Stupade någonstans runt 34 km men var ändå nöjd med min prestation.
Vi var på Sweden Rock ihop -08, körde varsin mc dit och camperade i tält ihop. Jag tyckte det var dags för sonen att lära sig hur kul festivallivet kan vara. Vi följde med på varandras favoritgrupper och både han och jag åkte hem med nya ‘idoler’ att lyssna på. Egentligen var det tänkt att vi skulle jobbat ihop där det året [han som scenarbetare, jag som kontrollant i bs-ingången] men det blev av olika anledningar inte så. Vi hoppade av det året och var där enbart som besökare. För både honom och mig är musiken ett stort intresse. Diverse musik- och rockfestivaler besöks numera. Nu har det gått så långt att han i somras till och med var upp i Arvika på festival för att jobba och bygga scener. Äpplet faller inte långt från trädet.


Vårt recept på köttfärssoppa:
en mamma [en pappa duger i värsta fall]
en son [en dotter går också bra]
gott humör
ett antal pappersark
tuschpennor eller datorutskrifter
tejp
köttfärs
kål
lök
potatis
buljongtärningar
vatten
tomatpuré
salt/peppar
Gör så här:
hacka, lek och koka länge


Två tredjedelar av barnen kommer på hem på lördag. Helt underbart. Saknar Tim, äldsta sonen, väldigt mycket. Just nu bor han 100 mil upp för att gå i skola. Det viktigaste är att de får göra det de vill. Gå sin egen väg. Göra det de tycker är roligt. Får göra en ny omgång vaniljhjärtan när han kommer hem. Bara för honom.