Jag är gräsänka. Anders är på firmafest. Jag känner att helgfeelingen börjar komma. Unnar mig en fin bit kött och gör egna klyftpotatis. Sätter på ugnen före jag börjar klyfta potatisen. Vi tjejer tänker ju alltid i flera steg. Det är liksom inbyggt i oss. Potatisen åker in i ugn. Lite salt, peppar, olja.
Fyrtiofem minuter går. Tycker jag känner doften ända in i sovrummet. Mmmm ska bli gott. Kikar på Så ska det låta under tiden potatisen värms. Nu blir det lagom att gå ut och steka köttet. Ska känna på potatisen först hur mjuka det är.

Ugnen är inte på, bara över-/undersymbolen och lampan tänd. Konstigt. Hur var det nu, vi tjejer tänker ju alltid i flera steg… Jo men det är ok, jag äter såååå gärna vid midnatt. Inte.

Utanför Vero Moda hängde trästänger i taket var de placerat olika kläder och saker. Jag tog för givet att det var Vero Moda som gjorde lite reklam för sitt butiksinnehåll. En snygg halsduk fångade min uppmärksamhet. Den såg ut att kunna bli härligt bullig och tjock att ha kalla vinterdagar. Måste kolla vad den kostar tänkte jag och stegade in i butiken.

Jag: – Duuuu halsduken som hänger i taket utanför butiken är det något ni säljer?
Damen: – Jag är rätt ny här så jag får gå ut och kolla vad du menar. Vilken stång?
Jag: – Den i mitten.

Jag följer efter biträdet ut för att försäkra mig om att det blir rätt stång och damen tittar skeptiskt på mig.

Damen: – Jag ser ingen halsduk.
Jag: *pekar* – Jo den där!
Damen: – Jaha deeeeen…ja men det är en pläd från Hemtex.

Ridå ned.